Verkligheten gör sig påmind

Ibland får vi ta del av den verklighet som många kustfiskare lever med. Idag kom detta brev:

Hej igen. Jag tycker ni ska ta upp den stora frågan varför de tagit bort skrotningsbidraget och stöd för upphörande, skrotning, omställning och tillfälligt avbrott i fisket.
 
Fisket har bara blivit sämre och sämre. 4 dagars fiske med 4 km garn om dagen har givit 16 torskar. Inkomsten från detta fisket har ej räckt till bensinpengar för att ta sig till båten!
 
Rent deprimerande att bara åka till hamnen.
Om man nu insett att det inte går längre och vill skrota så går inte det heller!
 
Skulle kunna fiska 365 dagar om året utan att få ihop basbeloppet som behövs för att få förnyad licens. En licens som är det viktigaste som finns.
 
Man kan få hundra miljoner i bidrag för att bygga en ny stor trålare. Men man kan inte få 300 000 kr för att hugga upp en fiskebåt <12M.
 
Man kan få bidrag på en halv miljon för att ändra fiskeinriktning genom att bygga om den till trålare. Men det finns fortfarande ingen fisk att fiska.
 
Laxfisket är förbjudet.
Torsk finns inte.
Sill i för små mängder.
Flundra max en månad på sommaren.
Piggvar finns inte.
 
En otrolig tillgång på säl vilken tar all fisk, och den fisken som är kvar går inte att sälja då den är full av sälorm.
 
Började fiska för länge sedan med egen båt, nu är hoppet ute om fortsatt fiske. Allt på grund av att Fiskeriverket har levt i ett moln av drömmar, drömmar om fartyg för hundratals miljoner. Drömmar och visioner av att de alltid har rätt. Drömmar om enväldsstyre.
 
De säger att de ska vara en levande kust med levande hamnar. Vad de gör är att ta livet av det småskaliga kustfisket med passiva redskap. Alltså garn och krokbåtar. Jag håller på att dö på kuppen av oro om fortsatt fiske.
Ingen mottagning av fisk längre på hamnen, ingen is. Utan man får frakta den själv 2 ggr i veckan. Många mil.
 
Båten jag har skulle mycket väl kunna byggas om. Men finns det ingen fisk så gör det ingen skillnad. För den skull blir det inte mer fisk.

Båten börjar bli till åren, motorn måste bytas samt elektroniken. Skulle den gå att säljas skulle det bli en brakförlust. Hade man istället fått den inlöst av staten skulle det gått på ett ut. Nu blir det bara skulder istället.
 
Förstår ni problematiken man lever med?
 
Förr var man sprudlande glad.
Nu håller man knappt ihop.

Vi får ta del av många sådana här berättelser. Det är tydligt hur det småskaliga fisket blivit lämnat åt sitt öde. Detta har också uppmärksammats av andra forskare och aktörer i fiskesverige. Man menar att klockan är fem över tolv…

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

KOMMENTARER

  1. Klockan har passerat fem över tolv för många dygn sedan

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt